Hva fikk deg til å satse på RR???

[Tormod]

Finnes mange grunner til at folk velger forskjellige raser.

Hva fikk deg til å velge nettopp RR???

[lukas]

Jeg leste først og fremst om mentaliteten til ulike raser. Ridgeback passet utrulig fint da jeg er ganske aktiv når jeg er ute og rolig når jeg er inne. RR bjeffer nesten så å si aldri , bare når den har noe veldig viktig å si, eller vil leke

Så er det noe med at den er smart. Har lest historier hvor RR er flinke til å lese (og gi) signaler og tolke ulike situasjoner riktig.

Den er ikke helt gal etter å hilse på andre - holder seg til flokken/familjen.

Bra familjehund.

Ville også ha en hund som kunne brukes til kløv/spor og prøve seg litt frem med "search & rescue"

[Annette]

Finnes mange grunner til at folk velger forskjellige raser.

Hva fikk deg til å velge nettopp RR???

Kjærlighet ved første blikk :) Faktisk startet det med det. Jeg var med ei venninne på Crufts i 1987, og glemmer aldri det synet som møtte meg da vi kom inn i et siderom der benkene til RR sto. Det var de vakreste hundene jeg hadde sett (og tatt i betraktning at det var tredje dag på Crufts, så hadde jeg ikke reint få raser å sammenligne med )

Siden har jeg lest alt jeg kom over om rasen og beundret dem på avstand i mange år, før livet mitt begynte å bli sånn at jeg hadde tid, plass og økonomi til å skaffe meg en selv. Rasen passer meg helt utmerka både i størrelse og innstilling til livet, og de har en kombinasjon av eleganse og kraft som fremdeles får meg til å måpe. De siste par årene før jeg fikk Zeta, fulgte jeg med på NRRK's sider og en del oppdrettere, uten at lysta på en RR ble mindre av det

I mars neste år har jeg hatt RR i hodet i 20 år, og en av disse fantastiske skapningene i huset i 3 år

[Åsa]

Jag mötte RR vid flera tillfällen, första gången för 8 år sedan, och blev förälskad. Lugna (väl och märka när dom växer till sig), behagligt lynne, försvinner inte långt ut i periferien när du är ute på tur i skogen men håller sig till ägaren, charmerande och har ett underbart kroppsspråk. Jag har haft allt från Labrador till Sibirien Husky (det är ett ganska stort språng...) och ville ha en hund lite mitt emellan, en med mindre vilt i sig men inte så "kommandoslav" som en labbis kan verka och vara. Vi mycket i fjället, gärna veckosvis så vi ville ha en robust hund som kan vara med på det och bära klöv, hänga med på cykelturer och löpturer på vardagarna men samtidigt vara en kosebamse och sällskap i hemmet. Lezo är allt jag önskade mig, jag ska inte påstå att det har varit en dans på rosor för då ljuger jag, han har varit ganska tuff att jobba med, men han är gogutten vår som inte vill något annat än vara med där vi är och det får han stort sett vara.

[Heiditr]

Jaha... Sånn heilt ærlegt, for det skal man jo vere...

Årsaken til at vi har RR nr3 i huset, er noko så ovderfladisk som den pene fargen på pelsen, den flotte kroppen og pen omtale i ei hundebok Forestill dere då kva eg følte første gangen eg såg ein RR i levande live, etter å ha tatt seg av eit stort kvalpekull...

Ein gang, sånn tidlig 90-tallet, hadde vi god plass, ingen barn og masse med tid til overs, og hund høyrtes heilt flott ut. Erfaring med hund hadde vi begge to, men ikkje så mykje. Gjett om vi fekk noko å bryne oss på... på ein positiv måte. Og som sagt, no har vi RR nr3, og om eit år eller så kjem det ein til.

Heidi

[Zinda]

Jaha... Sånn heilt ærlegt, for det skal man jo vere...
Årsaken til at vi har RR nr3 i huset, er noko så ovderfladisk som den pene fargen på pelsen, den flotte kroppen og pen omtale i ei hundebok Forestill dere då kva eg følte første gangen eg såg ein RR i levande live, etter å ha tatt seg av eit stort kvalpekull...
Heidi

Vi forelsket oss også først i de flotte og spenstige! (Hunden skal da ligne på eieren, eller hva?!?!? ) Etter å ha lest endel om rasen, samt "gått lei av Schæfer" var det ikke tvil, og vi har ikke angret!!

[Hege]

Først så syns jeg en del av de er veldig veldig vakre. De har en "riktig" kropp. Genial pels... (kort!!) Også er de spesielle av type. Reserverte og kan virke overlegene på et vis. Nå har jeg jo en annen rase, og vurderer yttligere en (litt mindre), men blir nok på GD for fremtiden selv om jeg kanskje kommer til å ha "noe attåt". Men så fikk jeg heller ingen god erfaring med RR... Men syns fortsatt mange av dem er veldig vakre hunder. Selvsagt de som ligner på han jeg hadde... Blir jo som med ens barn..finnes ingen vakrere...

[benedicte]

Hadde en god venn på 90 tallet som hadde to RR. De var så bedagelige inne, men var så klare for lange og krevende turer når vi endelig skulle ut på tur. Utrolig familiekjære var de to, samt gode vakthunder. Det er selvfølgelig også fordel at de er enkle i pelsstellet og røyter lite i forhold til langhårede hunder. Ingen ulempe at de er vakre å se på også. Humoren til disse hundene var også med på at vi valgte denne rasen. Som min mor sier flere ganger; "du ser i øynene hennes at hun skjønner..." når Zimba og fettern Doffen (en westie) er i samme selskap

Det som jeg synes er litt kjedelig med å ha en så stor og sterk hund, som gjør det hun vil om hun ikke settes på plass, er at det er flere i vår familie og vennekrets som ikke tør passe henne når vi er bortreist. Og det er IKKE fordi de ikke er glad i snuppa.


Hilsen fra Benedicte og Zimba

[calm]

Jag plockar upp den här gamla tråden. Det måste ju ha kommit många nya rr-ägare till forumet sen 2006 Kunde vara kul att höra varför ni valde rr.

Jag själv såg ett par rr första gången på en utställning 1988 när jag ställde ut min doberman. Jag föll kanske inte pladask, men blev klart intresserad. Utseendet spelar roll för mig. En atletisk, släthårig, smidig hund är det enda som kan komma på fråga På samma utställning fanns ett test man kunde ta i en enkel dator, för att se vilka hundraser man passade med. Då kom Rhodesian ridgeback upp. Nu var ett frö sått! När jag sen träffade några ridgebacks till blev jag riktigt intresserad, men tvekade för att de var lite väl stora. (Jag visste inte då att rasstandarden säger 63-69 cm i mankhöjd för en hane, och att de jag träffade förmodligen var alltför stora i förhållande till standarden). De gjorde i alla fall ett starkt intryck med sin coola utstrålning.

Ja sen gick det nästan 20 år. Mina dobbar gick bort, och omständigheterna medgav inte ny hund på låång tid. Men när jag skulle ha hund igen och välja ras så fanns ridgeback där på min lista, den rasen hade etsat sig fast. Trots det så var det inte självklart, det fanns några saker med ridgeback som jag var tveksam till när det gäller temperament och "motor". Men den tog sig ändå till slut högtst upp på listan, och det är jag förstås väldigt glad för idag. Maken till söt och charmig och snäll hund finns ju inte Då kan jag gärna leva med vissa egenheter, och att träningen tar ungefär dubbelt så lång tid... Jag har ju också upptäckt att den där coola utstrålningen är bara EN sida av ridgebacken, det finns en riktig clown i dem också Det enda jag ångrar är att jag inte skaffade en tidigare!

[Gnubel]

Spennende lesning!
For meg var det utseendet. Var vel noen som hadde Ridgeback i Steinkjer da vi bodde der tror jeg, eller var det noen vi så i Oslo sommeren før? Husker ikke helt, men jeg veit vi hadde bestemt oss for Ridgeback da vi skulle kjøpe tispe i 2001. Den gangen fikk vi høre at det ikke var en hund for små leiligheter, og så var det rett og slett for dyrt.

Nå har vi satt av noe av pengene etter at vi solgte et kull med kjøtere i fjor, og plassen har vi nok av siden vi bor på en går, så nå er ikke de hindringene gyldige lenger. Min siste skepsis lå i hvorvidt det var mye innavl i rasen i Norge, og om man hadde en taktikk for å unngå oppformering av DS. Alle svarene jeg har fått her (og litt på mail) har overbevist meg. Nå leiter vi bare etter den rette valpen

[Letao]

Jeg så en RR ikke langt unna der jeg bodde for mange år siden, men fikk høre at det var en vanskelig og stri hund (rart det der, hvor mye man "hører"! En RR er vel verken vanskelig og stri (dog sta og sær) eller problematisk å ha i liten leilighet (min er 43 kvm.)). Søsteren min hadde (og har) bullmastiff, som jeg lånte mye, som jeg syns er herlige hunder, men jeg ville ha en som var hakket mer aktiv og ikke for tung i kroppen for å være med på skiturer etc. Så jeg begynte bare å lese om RR på nettet, mer og mer og mer - ble litt oppslukt, tror jeg. Ideen om å kjøpe meg egen hund dukket opp for første gang helt seriøst for ca 4 år siden. Etter hvert besøkte jeg og snakket med noen oppdrettere, fikk lov å hilse på noen valpekull bl.a., og jeg var egentlig solgt for leeenge siden. Så ble jeg "tante" til en ridgeback der jeg bodde i Ås, og vi hadde herlige turer sammen og overnattingsbesøk, og masse hundeprat med eieren gjorde sitt - det var bare om å gjøre å finne rette valpen!!

Og den kom i hus for ca 5 måneder siden!

[isabelogthomas]

Grunnen til at vi valgte RR er fordi den ene hunden under min oppvekst kjente jeg igjenn når jeg møtte en tispe! Jeg har hadde hillst en del på denne tispa og ble litt betatt av rasen, ikke bare gemytt, men jeg foretrekker korte hundehår på sofaen enn lange. Så da det ble snakk om at hun skulle ha hvalper diskuterte vi det og fant ut at vi skulle ha oss en liten gutt som snart blir stor. For øyeblikket har han rundet 3 mnd. og er en skikkelig liten emil i lønneberget! :-D

[Simira]

RR var en av rasene som stod igjen når jeg hadde gjort grovsortering på hovedkriteriene rundt valg av hund. Middels/stor rase, kort -helst glatthåret pels, en hund med av-knapp men som kan jobbe, men ikke trenger tre timer joggetur hver dag.

Jeg har en forkjærlighet for mastiffer, men synes de fleste blir for store og tunge, i forhold til at hund nr. 2 skulle brukes litt mer til kløv og spesielt trekk, og gubben synes de blir for store. Når han da så bestemte seg for at han ville være medeier i denne hunden (nr. 1 er bare min), så falt rr ut som en rase som ville passe oss godt.

Jeg har likt rr lenge og synes de er utrolig vakre, men for meg alene har jeg flere ganger vurdert den som for krevende i forhold til fysisk aktivitet. Men når vi er to om det, så er saken en annen. Jeg er godt forberedt på en utfordring, spesielt de to første årene, men jeg gleder meg til å ta fatt på livet med en rr i hus!

[Lene]

Jeg hadde hatt lyst på hund lenge, og begynte å se på rase, og da jeg fant RR falt jeg pladask. Først for det ytre, den elegante og spenstige kroppen og det herlige uttrykket.

Så for beskrivelsen av lynnet og det gode lynnet på Leos mamma Amila. Deretter for de nydelige og rynkete valpene.

Og nå etter at han har vært her i 3 uker, så er det utrolig morsomt når vi har framgang på forskjellige områder.